— 426 — Ställning. För närvarande må endast anmärkas, att, så vidt vi förstå dömma, hade både utgångs- punkt och stridssätt kunnat och bort vara an- norlunda. Ingen vitterhet faller för stormlöpning emot densamma. Den tillintetgöres endast genom att skapa en bättre i dess ställe. Alla förkastelse- domar och afljsningspåbud gagna föga, så länge all- mänheten ej finner någon fullkomligare själsnjut- ning än den redan äger, i hvilken händelse den gamlas utödande går af sig sjelf. Det var icke genom att skrifva emot sina föregångare som Klopstock störtade dem, det var medelst anslå- endet af den höga, hänförande skaldeton, sona bragte deras sånger i glömska. Herder, äfven en af den nyare tyska vitterhetens yppersta anherrar, hvarken förnekade eller nedsatte sina- i den gamla skolan bildade landsmän. Det är fastmer rörande att se den hyllning han ger dem. Den förtjenar att uppställas såsom motstycke till våra vitterhets- ombildares sätt att bemöta den gamla skolans yp- persta målsmän hos oss. "Hagedorn," säger han, "är den forna tyska parnassens skönaste spets; i honom blommar den lärorika, moraliska, angenä- ma, skämtande dikten. Gent emot honom står Haller, bärande lärdomens alp-tyngd, och dock en Popes like, — Pope's, af hvars dikter jag önskar att Tyskland ägde bördsrätt till tvenne: Essay on Man och Essay on Criticism. Men Haller blef, liksom Opitz, den bättre smakens föregångare i Tyskland, då Pope var Drydens och andras efter-
