_ 429 — die keine Ehre ist; han anser det icke manligt att omtala hvad man ämnar göra : " Wer ein Mann ist, sagt nicht was er thun will, sondern thv �s" ; och han tror att läsaren, liksom han sjelf, lätt trött- nar vid att höra förkunnas segerlöften, i stället för redan utförda bragder: "Taub bin ich, spricht man mir von Thaten, die man thun will, vor; Doch von geschehenen, lauter Ohr." *) Korteligen: litteratur-historien visar, att aldrig upp- trädde någon verklig ombildare af vitterheten så- som förkunnare af sitt eget lof och föregångames oduglighet. Också hafva de stora löften, som i den vägen hos oss afgifvits, så litet gått i fullbor- dan, att de redan på 1780-talet utdömda skalder läsas den dag, som är, mera än deras tillintetgö- rare, och allmänheten begär af de gamle nya upp- lagor. Ett sådant förhållande är icke ovanligt. Det egna härvid är, att den nya skolans strid (den Thorildska utkämpades i ett par hufvud- drabbningar) kunde utspinnas under en half mans- ålder, utan egentlig seger på någondera sidan. Or- saken dertill torde få sökas dels deri, att andra ämnen inblandades och bortskymde hufvudfrågan ; dels deri, att de gamles försvarare, som var gan- ska förtrolig med den klassiska och den franska litteraturen, synes varit mindre bekant med frå- gans ställning i Tyskland, hvarifrån motståndarne, föraktande den franska vitterheten, hemtade sina
- ) Die Deutsche Oelehrten Republik. Klopstocks Werke,
XII Band.
