Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/438

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 434 — ROT, åt hvilken han egnar följande icke ringa lof, hyilket till och med någon klassicitetens försvarare måhända skulle tveka att underskrifva: "Ich möchte wohl sägen, dass sich, nach dem Aristoteles, kciu philosophischer Geist mit dem Theater abgegcben hat als er." Han öfversatte Diderots teaterstyc- ken, och uttrycker, i företalet till andra tyska upp- lagan deraf (1781), sin tacksamhet för en man, "der an der Bildung meines Geschmacks so gros- sen Antheil hat. Denn es mag mit diesem auch beschaflPen seyn wie es will, so bin ich mir doch zu wohl bewusst, das er, ohne Diderots Muster und Lehren, eine ganz andere Richtung wiirde be- kommen haben; vielleicht eine eignere, aber doch schwerlich eine, mit dem am Ende mein Verstand zufriedener gewesen wäre."*) Äfven Lessing in- rymmer således åt förståndet, icke åt das Unbe- wuLSSte, vitsord i estetiska frågor, hvilket så högeli- gen ogillats hos Leopold, hvaröfver denne skäm- tar, då han ber om ursäkt för att det kanske finns något förstånd i hans verser, och yttrar till läsaren den önskan, att hvarest mening finns deri, Tillegnen felet, helt naturligt, o At riugheten af mitt geni, **) —

  • ) Sämmaiche Werke, XV Theil, S. 259.

'*) Herder anser, att hvarken förståndet eller hjertat kan en- samt dömma öfver det sköna, och att hjertats intryck bör, för att luttras, gå genom någon af förståndets portar, hvarvid det kommer hufvudsakligen derpå an, att det är den rätta porten. Bland de falska portar räknar han främst die speculirende Vernunftpforte, der bilden, genom fortsatta