— 435 — ett skämt, hvilket hans motståndare, naturligtvis, funno högst misslyckadt, enär det 'omedvetna" an- sågs till den grad utgöra ett hufvudvilkor för snil- let, att man ej kunde räkna sjelfve Aristoteles bland snillen, ehuru man tillerkände honom myc- ken lärdom, iakttagelsegåfva och skarpsinnighet. *) Herder bygger, som vi veta, all konstodling i främsta rummet på de gamle, utan hvilkas åter- uppväckelse han anser att vi ännu skulle befinna oss i medeltidens mörker; ja, han håller före, att sjelfve Shakspeare skulle vunnit vid ett grundli- gare studium af antiken. Dertillmed uppträder han såsom försvarare af den goda smaken, hvilken förklarats af den nya skolan vara ett oting, ett pedanteri. Hvad han derom yttrar, förtjenar att återkallas i minnet. Efter anförande af de nya konstdomarnas sats, att "das Genie wird sich von selbst bilden; der Geschmack Und die Werke der Alten können es gar verderben, utbrister han: "Ein höser Demon hat diesen Grundsatz erfunden, der die hässlichste Liige ist. Ein Genie, das der Ge- schmack verderben känn, — fahrees hin! Gut, dass es selbst verdirbt, statt es andere mit verderben. Wer nach rechtschaffener Lesung der Alten (nicht wie sie freylich meistens gelesen werden) schlimmer
abstraktioner, icke blott afklädes inpå bara kroppen, utan äfven hud och lemmar följa med. Jfr hans uppsats Ver- stand und Herz,
- ) "Egentligt och lefvande geni torde man icke kunna tillägga
honom", säger Hammarsköld, Filosofiens Historia, 1 del. s. 181.
