Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/442

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 438 — den/**) Här nästan upphäfver Hebder dualismen emellan klassicitet och romantik, och antyder, lik- som ScHELLiNG i filosofien, en skönhetens identitets- lära. Det är den sanna, stora smakens rätta grund, från hvilken ny-romantikernas (i Tyskland äfven benämnda Af ter- Romantiker , Karfunkel-Männer) trånga, i vissa fall skrå-mässiga skönhetslära bäst besegras. Herder förbisåg mindre äu någon annan, att Ludvig den fjortondes hofsmak icke kunde blifva den allmänna, stora smakens regel, men det hin- drar honom icke att göra hvarje af Frankrikes stora snillen, inom deras olika krets, rättvisa. Det sätt, hvarpå han gör den åt Voltaire, förtjenar ihåg- kommas. "Voltaire", säger han, "ward wie Colum- bus gross, dass er ausser dem Jahrhunderte Lud- wigs noch einer Welt glaubte. Er schiffte ins Land der Feinde seines National-Geschmacks, nach England, hiniiber, und raubte einen Brand von ih- rem Feuer; er bildete sich ausser den schönen Kreisen von Paris, inter discrimina rerum, — und ward Voltaire."**) Der theatralische Staats- und Kriegsmann Corneille, der tragische Idyllen-Dichter Racine, Voltaire der Mahler und Philosoph, herr- schen nach angenommenem Gesellschafts-Maszsta- be, das ist: sie erleuchten und amiisiren. Voltaire insonderheit, er, der grosse Lehrer unserer Zeit, in leichter Philosophie und Skepticismits, der grosse Ver-

•) Särrmtliche Werke, VII: 390.

    • ) Ders, 51.