— 443 — ny-romantikernas föredöme, sålunda i en af de be- kanta Xenierna: '"Den goda smaken. När i Paris med allongeperuk steg neder Apollon, Blef han hos Ludvig, på kurn, kär i madam Etikett. Hård hon var; men med lass af namnsdags-oder och hon-mots Vann han: den magra madam födde ett gnällande barn. Boileau kallades opp att döpa det; lade i vaggan Under den klena till stöd hela sin Art poetique. Momus från himmelen log och gladdes åt karrikaturen ; Lillan växte och blef snart rimmeri*ts koryfé, Firad af mång larmojant komedi och galant tragedia, Alexandrinens basun bölade länge dess lof. Ännu rultar bland oss tandlös den vördade gumman. Och hon med smink från Paris skyler sin skrumpnade kind."*) Denna med talang och icke utan qvickhet förfat- tade vers innefattar in nuce hvad som redan i åra- tal, ofta med vida mindre skicklighet, upprepats om samma ämne; hvarpå svarades med lika tro- get upprepande, att Boileau, Racine och Voltaire voro dock den goda smakens mönsterbilder. När Tegnér, efter sju års förlopp, yttrade, att han "kände ingenting andelösare, halfvare, obestämdare, än hela denna polemik, sådan som den, med få undantag, blifvit förd ibland oss," upptogs det myc- ket illa å ömse sidor, och fienderna förenade sig att med samnad hand sönderslita hans jubeltal, alldeles som i Moliéres bekanta lustspel, der för- li karen öfverfalles från begge sidor af dem han vill upplysa. Då etl hälft århundrade ligger emel-
- ) Polyfem, första samlingen, n. 24.
