— 444 — lan oss och denna strid, hvilken sannolikt är glömd af de flesta som genomlefvat den, och torde vara ännu mindre bekant för ett yngre slägte, må, in- nan vi fortsätta våra betraktelser, några hufvud- drag derur antecknas. Det är bekant, att striden öppnades af tid- ningen Polyfem. *) Man har i en senare tid lagt mindre vigt på den litterära betydelsen af detta blad, såsom varande ofta blott ett uttryck af ung- domligt öfvermod, ja, enligt motståndarnes utsago, endast en skandal-tidning. I detta glömda frö lig- ger dock hela den senare utvecklingen. Det gifves ingen af de idéer eller föreställningar om den gu- stavianska vitterheten, hvilka sedan gjort sig gäl- lande, som der icke uttalas. Der förklaras jemväl första gången, att det vitterh^tsskifte, som förflöt emellan Kellgrens död och Polyfems uppkomst, var den svenska litteraturens "jernålder," ett verk- ligt "barbari"; att man "glömde eller förhånade Stjernhjelms skaldestycken, Bellmans sånger, JnbiU^ ningens verld, Spastara, m. fl. de herrligaste dik- ter; att dittills (1810) ingen gjort Bellman rätt- visa mer än tysken Arndt; att det var Thorild som gaf den högsta riktningen åt Kellgrens snille- utveckling; att den gamla skolan skref endast "för rock och spis" (hvilket sedan varierades på vers och prosa, och slutligen besjöngs i Markalls nät'- ter); att de akademiska skalderna sökte ett pris till skräddare-lön"; hvarjemte klagades öfver "aka-
•) Åren 1810, 1811 och 1812.
