— 447 — ännu mera mod, än att angripa de gamle, som för det mesta redan tystnat. Vid det första häf- tet af Fosforos fröjdar man sig, att omsider en i/äng få se sann poesi blomstra i Sverige Recen- senten, "under det han pekar på de oöfverträfftiga fikönheter, som pryda dessa häften, vill ej förtiga hvad man i vissa detaljer kan hafva att tadJa, så- som varande under det höga fuUkomlighets-ideal, till hvilket de fosforistiska skalderna sträfva." Det första stycket (Prolog) befinnes genast "utförd t i den högsta poesi, hvars bilder och uttryck omot- stdndligen tala till fantasien och känslan, och torde ej sägas för mycket, då vi påstå, att vi äga högst fä poemer på vårt språk, som med detta kunna jemföras i värde', — "det är utarbetadt i ottave rime af den högsta fulländning" I det andra styc- ket (Gullåldern^ canzone) "kan man icke nog be- undra skalden", och "man tvekar åt hvem man bör gifva företräde: författaren eller Tasso." Det tredje (Afrodites födelsedag) visar, hvad som for- dras för att framalstra en evigt blifvande lärodikt" Vid det fjerde (Erotikon) frågas: "Hvilken af våra prisbelönta poeter (Franzén, Wallin m. fl.) kan väl, efter genomläsningen af detta poemy med sann känsla af sig sjelf utropa: AncK io sono pittore? Med detta hafva vi på vårt språk fått ett skalde- stycke, som vi med full tillförsigt kunna sätta vid sidan af de förträffligaste utländska mäster- stycken i denna genre. Ämnet är nästan detsam- ma som i Klopstocks elegi an die kiinftige Ge- liebte; — men är väl hans psevdo-antika elegi
