— 448 — att jemföra med detta? Förgäfves skall den strän- gaste granskare, om han än vore beväpnad med afundens och fördomens hela bitterhet, här söka något vårdslösadt eller felaktigt uttryck, någon oe- gentlig bild, någon falsk tanke, någon felaktig vers'\ o. s. v. Dessa loford taga sig nu desto sällsam- mare ut, som föremålen redan äro till det mest:) glömda och egentligen aldrig beundrats af andra, än den nya skolan. Det enda stycke, som gör ett undantag, är den här högt beprisade, sedan af Leopold (i Säfvertonen) belysta öfversättning från Tasso, om h vilken recensenten i Polyfem säger, att *'man måste häpna öfver, att icke flera an- märkningsvärda fel finnas, och derom kunna vi försäkra"; hvarefter han tillägger: "Det vore att önska, att vi af alla länders klassiska författare ägde så beskaffade öfversättningar/' *) Efterverlden må i sanning le åt en slik dröm, att den fosterländska vitterheten blifvit, medelst ett häfte af Fosforos, lyftad ur det nesligaste djup af förnedring till höjden af fullkomlighet. "Med Guds hjelp äro barbariets (den gustavianska vit- terhetens) tider förbi", hette det. "Den goda sma- kens pedantiska fantom satt på skönhetssinnets usurperade thron." Men det var nu slut med "pe- rioden af vår litteraturs förfall, då odugligheten dominerade i nästan hela dess område" och "hela vår poesi syntes vilja urarta till en onaturlig kryst- ning." Motgiftet var funnet i det naturliga, ljusa
- ) Folyfem, andra samlingen, n. 32 och 33.
