Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/462

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 458 — fallsskriftema, är det ringa mått af beläsenhet och originalitet, som de förråda. Bladets egentliga kunskapskällor synas inskränka sig till Sghleo* LARNEy Ti �GK, NovALis, HoplniiANN och de äldre af ScHELLiNGS skrifter. Om Homerus, Dante, Cal- DERON, Shakspeare, Klopstock m. fl. talas visser- ligen, men hvad som yttras om dem är ej mer, eller annat, än att det kan vara hemtadt ur an- dra hand, af de f5rstnämnde, utan djupare sjelf- studier. Den gamla Stockholms-Posten vittnar snart sagdt om närmare bekantskap med Klopstock, än Polyfem och Fosforos. Lessing namnes något � Herder föga eller intet. Det är hufvudsakligast Sohleolarnes, Tiecels och till en del Lessings an- klagelser emot den franska litteraturen och den ""goda smaken/' som användas emot den gustavi- anska vitterheten och Sveaska Akademien; den filo- sofiska rustningen är ett lån från SoHELLtKG. Upp- satsen *'den goda smakens qvarn, der allt sönder- males, är en efterbildning från Tieck, hvars Zer^ bino öder die Eeise nach dem guten Geschmack var en skattkammare för både den första och de sista striderna. "Yttersta domen af samme författare saknas ej heller här, och liksom Schleglarne drefvo gäck med Kotzebue, under öknamnet Thlaps, hvars pjeser kallades Thlapsodier, så drifver Polyfem sam- ma spel. De tyska nj-romantikerna begagnade Xenier; sammaledes de svenska. Thorild påfann att benämna sina motståndares vitterhet HoUen- tottisk; den nya skolan, följande efterdömet, kal- lade sina vederdelomäns l^ungusisL Med fuUstän-