— 462 — deaamt. Men på dylika små motsägelser aktades ej, sedan man svurit faoiaa. Också kungjorde Po— lyfein siu seger, i följande förklaring till den gamla skolans förfaktare: '*Det vittra publikum först för- aktar er och sedan glömmer er. Det lofve vi eder härmed högtidligeii i dei*as namn, hvilka det från denna dag ensamt tillkommer att gifva tonen i Sveriges vetenskap och konst/* *) Och med allt detta hade den gamla skolan under striden en förmånligare ställning, än den nya. Då den senare bland sina anherrar åbero- pade Stjernhjelm, Ehrensvård, Thorild och Höi- JER, hade lätteligen kunnat visas, på huru svaga grunder denna förutsättning hvilade, — något som icke skedde, ej ens försöktes. Till hvad som i detta ämne redan blifvit anfördt må endast läggas, att uppgiften om HörjERS estetiska opposition, såsom en fortsättning af Thorilds, och Aurora-förbundets, som ett fullföljande af Höijers, är föga grundad. Man behöfver blott läsa den senares skrifter, för att inse detta. Till ursäkt för den gamla skolans försvarare kan andragas, att dessa, då striden för- des, ännu ej voro fullständigt utgifua; men af de uppsatser, som finnas upptagna i Silterstolpes litteratur-tidning, — "Om de gamles och de nya- res vitterhet" och "Om upphofvet till skön konst", — ådagalägges nogsamt Höijers förkärlek för de gamle framför ny-romantikerna, som han nästan icke nämner. Ensamt hans beröm åt Leopold,
•) 5 saml. n. 35 (år 1812).
