Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/467

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 463 — hvUken han *'utaa förbehåll tillerkänner ett utmärkt rum bland de största skalder,' och hans yttrande om ThohilPi att denne var 'en stor skribent i sitt slagi nemligen i slaget af det alldeles rasande , hvars uppfinnare och koryfé han var/' synes varit n<^ att fritaga Höuee från att hafva gifvit ton åt den nya skolan. Af tyska snillen nämner han egentligen Klopstock, Schilleb och Jean Paui., den sistnämnde blott en gång, men på ett sådant sätt, att man deraf kan sluta till hans olika kän- sla för ny-romantiken och den klassiska litteratu* ren. "I denna förvirring (säger han om de mo- derna), så angenäm den än må vara, finnes dock ännu ej det sköna. Om jag äfven i konst skulle kunna öfverlemna den åt åskådaren med den mest ax^enäma brokighet af färger, och flytta honom midt ibland de mest sällsamma och för sinnet mest tjusande gestalter, så uppkommer af detta angenäma och det interesse jag dervid känner dock ej något skönt konststycke. Till och med sådana föreställningar skulle snart trötta oss, liksom allt angenämt, som endast sysselsätter den sinnliga för- mågan, och genom sin alltför stora angenämhet och sinnlighet slutligen blifva oss vämjeliga, hvarpå vi ej heller hos de nyare äro utan exempel (Jean Paul). De konstnärer, som dervid endast kunna uppehålla sig, kunde man med skäl tillägga en sjuk fantasi. Vi skulle här snart finna oss ange- nämare sysselsatta genom blotta förståndets syssel- sättande med blotta begrepp, vore det ock endast med analytiserande af. blotta formens regelbunden-