— 466 —
ledningen till gemenskap emellan dem söktes deri, att HöiJ �B (liksom Berzelius, Agabdh m. fl. ve* tenskapsmän) ins&ndt bidrag till den af HammaBt- SKÖLD utgifna tidskriften Lyceum^ som slöt med an- dra häftet, år 1811; eller kort efter det Fosforos begynte. Höijeb dog 1812, och hade således skå<^ dat föga af den senare tidskriftens verksamhet, men tillräckligt för att frånsäga sig all delaktighet deri. Kort efter professor J. O. Höijers skrift- vexling i detta ämne inträfiade äfven, att den mest uppbume af den gamla skolans skalder — Fran- zén — i en till Svensk LiMeratur-^idninff insänd upp- sats uttryckte sitt missnöje med den ton, som de unge författarne iakttagit emot de äldre. Efter några anmärkningar vid ett par recensioner af Adlerbeths och fru Lenngrens skrifter, tillägger han: "Under den föreställningen, att jag ofientli- gen framträdde i Svensk Litteratur-tidning, väckes hos mig minnet af den harm och förödmjukelse jag mer än en gång lifligt och bittert känt, att der finna mitt namn, med ett otidigt beröm och utan någon anledning, framståldt vid tillfällen, då i de mest förolämpande uttryck skugga blifvit ka- stad dels på ett samfund, hvaraf jag har den äran att vara ledamot, — och som jag har att tacka icke endast för min litterära lycka, utan för den att vara Svensk, — dels på personer, hvilka jag af hela mitt hjerta högaktar och värderar, och med hvilka, till en del, jag varit och är lycklig nog att stå i en nära förbindelse af vänskap och till* gifvenhet. Detta missöde har också tråfiat mig i
