— 467 — recensionen öfver fru Lenngren, hvilken dock, åf- ven utan denna orsak, skulle väckt hela min för- trytelse genom det sätt, hvarpå icke så mycket hennes skrifter, som hennes person der bliiVit be- dömd." Han ingår derefter i ett lifligt försvar for begge. *) Af räknas Stjernhjelm, Ehrensvård, Höijer och Franzén från den nya skolans sannskyldige anherrar, så synes det fosterländska deri, som skulle repre- senteras, icke öfvervägande emot hvad den gamla skolan kunde framställa. Dennas ställning i afse- ende på den främmande litteraturen var icke äf- ventyrligare. Man hade lika litet behöft eller bort neka värdet af vissa bland de framstälda nya lärorna, som af de mönster, hvilka de nya åbero- pade; endast i afseende på de senare frågas, hvad deras härvarande förkunnare ägde gemensamt med* de store heroerna, genom hvilken åtgärd anklagel- sen förfallit, att man var fiendtlig emot den ro- mantiska och särskildt mot den tyska vitterheten; att man hos den äkta romantiska tyska vitterhe- tens stormän just ägde de bästa stöd för veder- läggning af de nyares öfcerdrifty både i egna läror och i förnekande af allt värde hos den franska litteraturen, enär man, dels i det ena, dels i det andra afseendet, kunde anföra omdömen af Klop- STocK, Goethe, Schiller, Herder, Wieland, Les- siNG och Jean Paul; samt slutligen, att man i
') Bihang till Svensk Litteratur-tidning, augusti 1820, n. 9, 10.
