^- 475 ^ den nya skolan af det uppträdande unga Tysklands författare, en Wolfgang Menzel, Heine, Börne, WiENBARG m. fl. Icke blott Schlegelianerna, utan sjelfva deras afgudar — Goethe, Tieck, Fouqué m. fl. — nedsattes nu lika skoningslöst, som den nya skolan förhånat Tysklands gamla klassiska för- fattare. Nu förkunnades, att sjelfve Goethe ej hade snille, endast talent; att hans Faust var en parodi på den menskliga frihetens sträfvan, der hjelten blir slaf under en pudel; hans Wilhelm Meister för- klarades en motsats af all poesi, en diktens Can- dide; det påstods, att han står närmare det låga än det ideala, saknar sedlighet och upphöjning; att hans forntidsbjeltar äro blott moderna kopior; att han medelst smickrandet af tidens fördomar och svagheter vunnit sitt rykte; att han tillegnat sig tidens alla motsägelser, och som en utmärkt skåde- spelare återgifvit dessa roler, ömsom hyllat senti- mentaliteten , näfråtten , riddarandan , hemlighets- krameriet, mysticismen, grekomani, anglomani, gallo- mani, Winckelmannianism, naturfilosofi, orientalism m. m.; alltid hållit med det rådande partiet, öfver- gifvit det när det föll, och gått, såsom tidens bard, icke framom, utan efter hären; att hans skrifter innehöUo beslöjad materialism och raffinerad epi- kureism, desto farligare, som han genom sin förfö- riska stil gjorde läsaren till medbrottsling; att hans verkliga karakter var karakterslöshet, — och hundrade dylika beskyllningar. *) Om La Mötte
- ) Dk Deutsche Litteratur, von Wolfgang Menzel, 2 Thcil.
