Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 45 — Gustaf först sexton år derefter lärde känna för- fattaren, som då redan tillvunnit sig ett lysande rum bland svenska skalder, och att det var Gustaf som sökte Leopold, icke tvertom, eller kanske rät- tast: de gingo halfva vägen hvar, förde af den dragningskraft, som leder befryndade snillen till hvarann. Vid Upsala högskola knöt han med liksinnade ynglingar, hvilka snart blefvo fräjdade män, ett vänskapsband, som -endast döden upplöste. Bland dem må nämnas Adlebsparre, Ehrenheim, Lind- blom, TiNGSTADius, Dahl, BoÉTmus och Fant. Un- der utbildningen af sina sällsynta skaldeanlag iakt- tog han den hos unga författare sällsynta varsam- het, som HoRATius tillstyrker, att låta dikten mog- na i åratal innan den ser dagen. Denna obemärkta tid lemnar dock icke ovigtiga bidrag till kännedo- men af hans snille. I förtroliga meddelanden till vänner, hvari hans skaldeådra ofrivilligt frambröt, andas en humor, en frihet från regeltvång, en na- turlig qvickhet, som tyckas ange en förelöpare af Vitalis*). Åtta år förflöto från Leopolds första

  • ) I Leopolds, oss veterligen, äldsta brefvexling, som börja-

des 1774, emellan den adertonårige studenten och den femtonårige Adlersparre, finnes ett bref på knittelvers, hvari den foiTe på ett oöfverträffligt sätt härmar Haövin Bagers skaldekonst. De ungn vännerna hade råkats i ett gladt lag hos en gemensam bekant, magister Brantenberg