— os- tkanna vingens fläkt Af dufvorna, som drogo Fröja. Genom dem eröfrade han sångens lager i en dikt- art, uti hvilken Kellgren ansågs oupphinnelig. Det hedrade denne att vara den förste, som räckte sin forne motståndare kransen, med de ord, att han i sin sång förenade Propertii djupa, brinnan* de känsla med Ovron behag*). Vid samma tid
- ) Kellgren skyndade att, 8om han säger, "rikta sitt blad
ra ed dessa ypperliga stycken" och införde flera deraf. (StockJiolms-Fosten 1786, n. 9, 17, 30 och 35.) Hans omdöme öfver dessa öder framställes dock på ett anuat sätt i Svenska Vitterheten af Habimarsköld, der det heter om de erotiska oderna: "Dessa stycken väckte på sin tid ingen sensation, och Kellgren har påtagligen afseende på dem, då han i sina anmärkningar till Propertius önskar, att våra erotiska skalder måtte lära af denne Romare att 'skrifva till sina älskarinnor med något mera passion och något mindre grannlåt, i synnerhet då de ämna gifva all- mänheten del af sina Ömma lågor*. Detta omdöme slår alldeles in på de Leopoldska kärlekssångerna". (2 uppl. 8. 461.) Man ämnar i denna minnesteckning ingalunda åter- kalla de oräkneliga beskyllningar, som under en följd af år, i ströskrifter och tidningar, riktats emot Leopold, så- som den der hvilkeus inflytande varit skadligt för svenska vitterheten och språket. En annan fråga är dock, om man bör med tystnad förbigå vilseledande omdömen, h vilka Öf- vergått till snart sagdt stående satser i litterärhistorien, upprepade i nya upplagor och lemnade till den studerande ungdomens upplysning och vägledning vid bekantskapen med vår vitterhet, hvarigenom dessa irriga föreställningar fortplantas från slägte till slägtc. En dylik källa är den
