6q
a
tingen i ett bemödande att höja sig öfver förmå- gan, eller i en förmåga, som höjer sig öfver det tillbörliga. Man har sett författare, hvilka ägt nä- stan alla egenskaper af snille, utom den att styra och bruka det. Födde med ett slags misshag för det sorgfälligare i saker, söka de mindre dngbar^ hetens visa inrättning, *) mindre prydlighetens be- hag, än den spänning som erfordras för att åstad- komma stora verkningar. De åstunda icke bifall, de vilja beundras. Beröm gifvet af en stående, en sittande läsare smickrar dem föga; det måste ske af en knäböjande. Deras styl saknar icke glans, styrka, skönhet; de svinga sig opp i höjden, i san- ning, på eldsvingar; men det sken de kasta om- kring sig är något helt annat än dagsljuset: det upplyser ej, leder ej, fägnar ej; det förstummar. Like luftsyner, som irra präktigt omkring på himmelen, hvälfva de sorglöst eldskroppen af sitt snille öfver alla ämnen, hvaraf blotta skym- ten kan sätta läsarens inbillning på något sätt i häpnad, dessa ämnen må antingen icke eller illa låta förena sig med hvarandra ; bedaga ofta deras minst behöriga sidor, och förakta gudomligen al- la det granskande vettets blygsamma erinrin-
- ) Man erinre sig Leopolds definition af ordet dttga, i poesi:
"duga, det är att behaga, interessera, uppl^a" Sv, Akad, Handl. 3B Del 5
