— 68 — grepp och reglor? Reglor, som till iagen del smit- tats af något folkslags hemlynne, förändrats af nå- got klimats stelare eller blidare beskaffenhet, något hofs rådande behag, någon menighets vårdslösare tycken, någon författares behagligare fel? Vanor, inrättningar, sätt att lefva och tänka, äro icke de- samma på alla ställen. Dygder, sinnesrörelser, till och med graderna af begrepp åtskilja sig tillika med folkslagen och förändra föremålen för deras deltagande. Icke ens skrifsättets erkända förtjen- ster behålla öfverallt samma bifall. Tanken eller bildningen, styrkan eller Ijufheten, den mogna pröf- ningen eller det lekande behaget, den ädlare natu- ren eller den lägre, taga företräde efter seder, lynne och inbillningsgåfva. Henriadens hjeltar äro icke Homers; Ariostos dikter äro icke gjorda för våra nordiska vise; Holbergs skådeplats är icke den � hvarpå Lekain och Clairon spelat. Englands filo- sofiska odling synes ännu icke vara våra läsares, och vår grad af förfining i känslor och smak är kanhända ännu längre ifrån den parisiska, när man derifrån undantager dem, hos hvilka en lyckUgare uppfostran skyndat naturgåfvomas förädling. Alla folkslag och tider komma öfverens i något, men de åtskilja sig i mycket, eller ännu mera/' I de anmärkningar, hvarmed författaren be- ledsagat det tryckta talet, faster han särskild upp-
