— 79 — rade jag, man gör ofta ett steg t^lbaka, för att hoppa bättre. • �— - Emellertid är nu tyst och stilla, och man vet ej när eller hvart vi härnäst hoppa. Konungen lefver här i Lovisa som en enskild- Promenad och vitterhet äro hans enda tidsfördrif, och jag behöfver lyckligtvis till Hans Maj:ts tjenst härstädes intet annat än ben och öron* Jag har blott att klaga på de förra, ty oaktadt min böjelse att nyttja dem i krigstider, sådana som de närva- rande, äro de dock ej starka nog till en daglig spatsergång, eller rättare sagdt ett dagligt spatser- lopp af flera timmar." — En annan gång skrifver han: "I går återkom Hans Maj:t ifrån sin karel- ska resa. Jag har ännu ej haft den nåden att visa mig, ty jag är sjukare än vanligt, sedan åtta dagar. Annars hade jag redan fallit till hans föt- ter, af vördnad och matthet. Konungen mår väl och befinner sig alltid vid lika godt lynne som Robert i la Guerre de Geneve, hvarom Voltaire sä- ger, att il åait toujours gai, avant, durant et apres. Hans Maj:t arbetar i sitt kabinett, jag vet ej om det är på Rysslands förödmjukande eller på dra- matiska teaterns upphöjelse." — Den ynnest, hvar- med Leopold redan omfattades af konungen och Abmfelt, vållade att man begärte hans förord hos begge, hvaröfver han skämtar på följande sätt: "Ba- ron Armfelt väntas i aftpn. Så snart han kommer,
