Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/87

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

r

— 83 — Med hafvet i sin bann och ljungelden i tågen? Känn Karl, förvägne Grey, ej på hans vimplars prakt �

�j på den gyllne bog, som dandermolnet höljer, 

Men på hans mod att dö, på det beslut han följer: "Förr sunken eller sprängd, än i en oväns makt!** — Så hör det Vasar till att verldens undran göra. Så fön för Gustafs arm, i blomman af hans vår. Med hundra lagrars krans, från Tillys hvita hår Den helgd af segrens son han trott i grafven föra, Det namn af härars skräck han fört i tretti år. *) Det kunde ej fela, att konungens politiska mot- ståndare skulle, för dessa utgjutelser af ett foster- ländskt hjerta, tilldela skalden namn af hofsmick- rare. **) Adlerbeth, som säkerligen icke var det,

  • ) "Det gifves bland hans poemer intet enda, som lifvar det

nationella interesset/' säger Hammabskölb, /Svenska Vitter- heten, s. 456. ) För att visa, i hvad ton detta skedde, må ett par strofer meddelas af ett den tiden kringlöpande poem^ med titel: Vid genomläsande af Leopolds hr ef till konungen: "Det kallar jag att skrifva bref. Att förstars högmod läckert mata. Du arme skald, som hungern dref, * Hvem lärde dig att smicker prata? Men att ett sådant loftal ge. Man måste skald och hungrig vara. Och hvad man vittert sökt försvara. Man lika vittert kan bele. Han äger djerfhet, men ej mod. Han äger oväld — och briguerar,

•*