- 87 — brutit och sände Leopold samma dag då stycket första gången uppfördes*). Man har erkänt, att det öfVerträffat alla föregångare på vår scen, och ännu står i sitt slag ofördunkladt, om ej af samme författares Vir^nia. Man har klandrat vissa stäl- len, äfven tonen, men man har i synnerhet ogillat skaldeslaget. Dess val synes dock lätt förklarligt, då, med rätt eller orätt, under nära två århun- draden tids- och kulturförhållanden hade upplyft den fransyska konstbildningen, grundad på anti- kens, till herrskare öfver Europas scener och gjort Svenskar, liksom Danskar, Tyskar, Engelsmän, Spaniorer och Italienare till lärjungar af Frans- männen, hvilka den store Herdeb jemväl kallat "de nyaste gamle." Det är sant, att Garrick, icke
- ) Den var sammanfast med en demant-ring, samt åtföljd af
en egenhändig skrifvelse, hvari "författaren af Siri Brahe begär en parterr-biljett af Odens skald." Lagern, säger han, har förbleknat under gifvarens händer, men skall åter- taga sin grönska under skaldens. Leopold svarade med följande verser: Virgilii lager hvilken ära! Det hör, som fordom, alltid än Augustus till, att skänka den; Men ack! till hvem, att henne bära?
Två lika fall man aldrig ser
Förnyas i naturens rike, Och der hon skapt Cesarers like, Der skapar hon ej Maros mer.
