Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 90 — Galdebon, Goethe eller Schiller, som Leopold står nära Corneille, Racine och Voltaire? Den förtjusning, hvarmed Oden emottogs, kan endast jemföras med den som egnades Gustafs och Kellorens gemensamma snilleverk Gustaf Vasa. En ännu okänd skald � — den sedan fräjdade för- fattaren af Sången öfver ett odödligt namny — ge- nomträngd af det nya skådespelets skönheter, fat- tade första gången sin lyra och helsade Leopold med en dikt, som blef begynnelsen till en lefnads vänskap emellan de begge sångarne. Bloms skalde- stycke böljar sålunda: Hvem öppnar dessa högars famn? Hvem djerfs att Odens hvila störa? Hvem stiger ned att urnan röra? Hvem ropar hans och fädrens namn? Jag ser dem, desse fåder, väckte Ur grifterna, på scenen gå Och der i samma lagrar stå. Som äran dem vid döden räckte. Du sjöng dem. Ljaf som vårens dag. Och stark lik stormen som förskräcker, Din gudasång oss ömsom väcker Med solens blick och åskans slag. O snillets son, att dig belöna. Tag lagern af monarkens hand.