— 93 — som mäktigast anslår i sorgapelet Oden, är hat emot främmande förtryck, mot en öfvermakt, hvilken sö- ker lika oafbrutet medelst svek och förräderi, som med vapenmakt, att kufva ett ädelt, frihetsälskan- de, men ringtaligare folk. Oden diktades under finska kriget, och flera scener tillkommo under för- fattarens vistande i konungens läger. Hvem läser dessa rader om Oden: Bland stridande parti*n, som äfven Skytien skaka. Han står p � fallets brädd, förlåten af sin här — och dessa: Och hans försagda här, af modlöshet betagen, Till hvilket pris den gifs är nöjd att köpa frid — eller dessa: Man talar uppenbart om Bom, dess segrars ära. Dess mildhet och dess tro mot dem det underlagt; Om vådan af dess hat, om den att vapen bära Emot en öfvad här af öfverlägsen makt. Men Sky ten vaknat har; han hotas, han vill strida; Han hatar romerskt ok; hans kung är honom kär — hvem, säga vi � läser dessa rader och igenkänner ej i denna målning Gustaf öfvergifven af sin här, splittrad af parti-andan; Anjalaförbundet, dess le- dares språk om Rysslands mildhet, om dåraktig- heten att strida emot öfvermakten, och slutligen härens återvaknande kärlek för sin konung? Och vidare dessa ord till Odens fiende:
