— 94 — Förkränkare af rätt, nationers lugn och kungar, Ibland ett dygdigt folk, af ingen söndring stördt. Du då, med Romarns namn, dess laster äfven fört? Det var ej nog for dig att alla pligter glömma Af folkrätt och förbund, på en gång brutna här — Försåtlig krigare, så väl som trolös vän, Du strider utan mod, du blygs ej stiga neder Till hemliga förbund med Odens egna män? Och dessa uttryck af Oden till sin fiende: Jag upprorsandan sett i mina härar tända Deft bloss hon af din hand till Skytiens härjning fått, Och mina höfdingar mot deras konung vända Den vigt af ett befål, du ägt af honom blott. Roms gamla bruk du följt, att folkens ok bereda, Hvars segrars konst är bygd på konsten att förleda. Man kan väl ej misstaga sig om, hvilken makt som här menades, under Roms namn. Åfven Gu- stafs i fleras tanka till öfverdåd gränsande mod � att med en här i uppror mäta sig med öfvermak- ten och fortsätta kampen till det yttersta, fram- skymtar flerstädes, såsom i detta samtal: Yngve. Hur tackar dig det folk, du grånat vid att styra? Af sjutton trötta år, hvad bergar du för skörd? Oden. En vis kan äga val af lugnet eller vådan. Men Oden tänka bör som kung, och dö som sådan -r och i följande ord:
