höjder och dalar förmådde åstadkomma något hinder. Han gaf ock åt detta sitt verk en annan ny fullkomlighet, då han tillade dubbla vefvar, igenom hvilka stängernas gång, fram och tillbaka, kunde förvändas i en circulär-rörelse, så att en axel, en vals, en hisskorg såmedelst beqvämligen sattes i tillbörlig gång. Sådana Stånggångar anlades först vid Falu grufva, sedan vid Bispberget, Hunebo och flera ställen, till betydlig nytta och besparing i Bergshandteringen.
Under Polhems vistande vid Carlskrona 1712, der han gaf Lyckeby qvarnar en säker Hålldam, sedan flere in- och utländske Byggmästare hade sett sina försök misslyckade, inhämtade han underrättelse om den af Skepps-Byggmästaren Sheldon länge föreslagna Dockbyggnad, hvilken kriget icke tillåtit att företaga. Om denna byggnad ingingo dessa begge utmärkt skicklige män i öfverläggning, och funno verkställigheten möjlig. Några år derefter förebragtes derföre hos Konung Carl XII förslaget, att Dockan skulle sprängas in i sjelfva hälleberget, och att vattnet, medan sprängningen och arbetet påstod, skulle afdämmas. Föreställningen vann Konungens högsta bifall; och dämningen, som innefattade så mycken dristighet, uppdrogs Polhem. Han lät då först upprensa hafsbotten ifrån grus och stenar samt uppdraga ritning på bergets skapnad under vattnet, der dammen skulle ställas; hvarefter begyntes med dambyggnaden i en halfcirkel af några och 70 fots
