— 168 —
Psalmer och hans fromma Kärleksvers till Catarina Månsdotter, Hertig Carls mindre fromma Rimkrönika, Gyllenhjelms Nosce te ipsum, o. s. v. Genom verkligare förtjenster för denna tid utmärker sig det ovanliga brödraparet Olaus och Laurentius Petri, som genom en oupphörlig följd af nyttiga arbeten, hvilka under Konung Gustafs fredliga styrelse kringspriddes, satte Svenska Språket och Sven- ska Kyrkan i större förbindelser emot sig, än man hittills känt och erkänt. Det förra har åtminstone att tacka dem för en så märkvärdig epok, i synnerhet mot slutet af Konungens regering, att både Erik XIV och Johan III offentligen ålade sina undersåtare, att bibehålla språket vid den renhet det ägde i Konung Gustafs tid.
Men allt förföll snart i sitt gamla oskick, och frukten af tidens allmänna otanka på någon litterär förädling, blef hvad den borde blifva. Det kan ej urskiljas, att Skaldekonsten från den äldsta Rimkrönikans Författare till och med Johan Buræus eller Erik Schroderus, eller Johan Messenius, i minsta måtto höjt sig till tankar och ton. Riks-Antiqvarien Buræi så kallade Nymäre Visor, eller smärre poesier öfver åtskilliga Andeliga och Verldsliga ämnen, vederlägga fullkomligen att Författaren, åtminstone som Poet, varit, efter hvad han sjelf föregifver, e cœlo divinitus doctus, och bortskymma i deras kabbalistiska mysterer och alldeles obe-
