Desse och många dylika ställen bevisa visserligen hvarken andan eller korrektionen af Boileau, med hvilken man någon gång jemfört Trievald; men de bevisa det första klarsynta öga i granskningen af vår fordna Litteratur; och det synes otvifvelaktigt, att författaren skulle hafva understödt sin lära med egna bättre exempel, om hans dagar varit mindre upptagne af öfverhopade embets-befattningar; om han ej för tidigt förlorat sin välgörare i Konung Carl XII, till hvars stora karakter det hörde, att skydda all verklig förtjenst, och om ej, nästan från samma ögonblick, hans lefnad varit ett sammanhang af oblida politiska kastningar. Omsider tvungen att lemna sitt Fädernesland, gick han i Holstensk tjenst och dog der, som StatsRåd, (1742) med ett efterlemnadt minne af mycken patriotism, mycken skicklighet i Statsvärf, mycken lärdom och mycken otack till belöning. — Man kunde ännu rikta denna förteckning med ett och annat namn, såsom Biskoparne Rudens och Rydelii, KommerseRådet Ulr. Rudenschölds och Ax. Dan. Leenbergs, hvilka i sina få strödda försök gifvit tecken till Poetiska gåfvor, men ej några särskilt utmärkande drag till företräde,
Som ett bihang till Forn-Poesiens Legender böra ännu nämnas trenne öfversättningar af större Arbeten. Det är Boileaus Poetiska bref, Pulpeten eller Bokstolen, och Satyrer eller Tadleqväden af RiksRådet Friherre Joach. von
