förhållanden, måste efter samma naturliga lagar vidkännas epoker
Af ungdom, tillväxt, kraft, föråldrande och fall;
Och Sveriges Vitterhet för 17:de Seklet, jemförd med Frankrikes eller Englands, är den svaga barndomens joller jemfördt med den fullmogna mannens styrka. Snillets ljus, som solens, upplyser ej och värmer på samma gång hvar punkt af jorden. Det var, efter all naturlig gång, nödvändigt, att då det först uppgick öfver Södern, borde ännu Norra Vändkretsen ligga mörk.
Men om Sveriges Vitterhet börjat odlas senare, än andra till läget lyckligare Länders, synes likväl dess barndomstid hvarken varit svagare eller längre, än deras. Det är sant, att epoken från Stjernhjelm till Dalin har ingen stor märkvärdighet, att uppvisa: har nästan ingen Författare, som mäktade med någon särdeles synbar fartf ramskynda Språket från hårdhet, armod och laglöshet, nästan ingen, som vände sin tanka åt en förnuftig och redbar kritik, för att derigenom småningom göra väg för smaken och genom egna efterdömen stadga dess begrepp hos Läsaren; och minst af allt, äger denna epok, med undantag af Stjernhjelm, som likväl kom för tidigt, och gjorde för litet, något enda af dessa fenomén, som, så till sägandes af en omedelbar ingifvelse och med ett slags våldskraft i snille, taga makt öfver sin samtid, väcka dess öga för nya skönheter och liksom
