jag. Han hade ock föresatt sig samma lefvernesart med mig, förrän han började sina resor; men huru vida utrikes orter kunnat göra en så total ombytning uti dess förr fattade resolution, som de gjort uti allt hans öfriga uppförande, har jag ännu inte kunnat göra mig kunnig om. Men efter herr amiralen nämner min kusin, så lärer han tillåta, att jag hjertligen beklagar den dårskap, han begick just nu på kaffehuset ... och ...
Amiral Enterfelt. Åh, nämn intet derom, herr baron! Lappri, lappri! Man måste förlåta ungt folk. Jag har ock varit yr i min ungdom, dock på svenskt maner. Sådana visputa utländska maner visste vi inte i min tid: vi galnades och handskades oss emellan, så det gick väl till, men vördade alltid ålderdomen. Dock det gör mig ondt, att jag sjelf blef på sistone något ifrig: bloden begynte att jäsa på gubben, skall I tro, baron Stadig, och hade I inte kommit emellan, så tror jag min sann, att det blifvit bara allvar utaf. Jag förlåter grefve Hurtig af allt mitt hjerta, ja jag beklagar äfven på det högsta den förtret, han dymedelst sig ådragit.
Baron Stadig. Huru då, herr amiral?
Amiral Enterfelt. Ja, jag vill säga er, herr baron: I vet utan tvifvel, att er kusin friat till min dotter; I tör ock veta, att hans person stod henne så temmeligen an. Hon hade ock ämnat, på mitt inrådande, att i afton gifva honom ett fullkomligt ja. Allt detta är öfverända: min Lotta hade före min hemkomst fått veta, hvad som händt på kaffehuset, bedyrade, när jag kom in till henne i hennes kammare, att hon aldrig mer ville veta af grefven, ja påstod sig dertill vara förbunden igenom en dyr ed, den hon aldrig skulle bryta.
Baron Stadig. Men står hon inte att bevekas och att vara så försonlig som hennes goda far, hvilken likväl lidit största oförrätten?
Amiral Enterfelt. Jag gjorde allt det jag kunde att öfvertala henne dertill, men fåfängt.
Baron Stadig. Skulle herr amiralen ej ännu vilja göra ett försök? Hvem vet, om icke ett så fromsint fruntimmer som fru Lotta, och som derjemte har så stor vördnad för sin far, torde låta öfvertala sig?
Amiral Enterfelt. Nej, herr baron, jag känner min flicka: så god som hon är, så beständig är hon i hvad hon
