Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/386

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

378

Grefve Hurtig. Samtyckt.

Fröken Sophia. Till det sjette: måste han ovägerligen befalla sin skomakare att göra skor, som helt och hållet täcka hela hans fot, och ej mer bära en ful och stygg sko samt en bar brist,[1] till att vilja synas hafva en liten fot.

Grefve Hurtig. Samtyckt.

Fröken Sophia. Till det sjunde: förbjudes alldeles att taga söljor ur remtygen på vagnar och spänna fast ytterst på tårna af sina skor.

Grefve Hurtig. Samtyckt.

Lars Lustig. Min nådiga grefve, får jag icke lof att springa hem efter er nattkjortel?[2] Jag fruktar, I lärer rätt nu stå naken eljest: I blifver så aftacklad.

Fröken Sophia. Till det åttonde: skall grefven bära så stor hatt, som kan täcka honom för regn och solsken, och aldrig sätta den på ett öra.

Grefve Hurtig. Samtyckt.

Fröken Sophia. Till det nionde: skall grefven inte gå och sprätta med benen, kasta sig på en länstol, hvar han kommer in, eller hvart ögonblick beskåda sig sjelf i spegeln.

Grefve Hurtig. Samtyckt.

Fröken Sophia. Till det tionde: skall han inte i oträngda mål slänga in fransyska ord i sitt tal och sjunga stycken af fransyska visor; men särdeles blifver honom förbudet att bruka fransyska eder, som han ock måste lofva att ganska sparsamt svärja på svenska, samt att hvarken på fransyska eller svenska bruka mörka ordasätt eller double entendre, som likväl äro så tydliga och förstås så lätt, att ett blygsamt ansigte inte kan undvika att rodna vid deras åhörande.

Grefve Hurtig. Samtyckt.

Fröken Sophia. Till det elfte: får grefven ingalunda vid alla tillfällen härdt och tvärt tala om utländska moder, manér att lefva, sällskaper, konversationer och tidsfördrif, och upphöja dem så högt, som han förringar allt hvad svenskt är.

Grefve Hurtig. Denna punkten bör inte allenast jag, utan hvar redlig svensk säga ja till.

  1. Brist = vrist.
  2. Nattkjortel = nattskjorta.