Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/387

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
379

Fru Lotta. Kära Fiken, gör en gång ända på alla dina punkter.

Fröken Sophia. Punkterna blifva snart färdiga. Bry dig om dig sjelf du, jag måste hafva dussinet fullt. — Till det tolfte, säger jag, förbjudas alla supéer och kollationer, der jag inte är med. Hvad säger I till det, grefve?

Grefve Hurtig. Er närvaro, min sköna kusin, skall alltid vara mig så kär, att jag denna punkten med allt nöje bejakar.

Fröken Sophia. Vill I, grefve Hurtig, troget och uppriktigt hälla alla dessa kapitulations-punkter?.

Grefve Hurtig. Från början till ändan, min kusin.

Fröken Sophia. Men vill ock 1 samtelige här närvarande vara borgen härföre? (Till fru Lotta.) Du slipper inte, Lotta, förrän du med ditt ja kommer också.

Fru Lotta. Åh, din fjolla! Ja då.

Grefve Hurtig. Men, min sköna kusin, får jag inte ock införa en eller två punkter uti vår kapitulation?

Fröken Sofia. Jag fruktar, I börjar på rebellera, grefve. Hvad gäller, I tänker redan på vilkor, som göra allt hvad I lofvat till intet? Men låt oss höra!

Grefve Hurtig. Först skall jag ifrån detta ögonblicket få byta det ledsamma kusin-namnet i namn af engel och andra slika förtroliga och kärleksfulla namn.

Fröken Sophia. Det är fuller något för hastigt, men lika mycket: samtyckt.

Grefve Hurtig. Skall min sköna kusin alltid vara vid ett så godt humör, alltid så angenäm och alltid älska mig så mycket och så uppriktigt, som jag älskar henne. Blifver denna punkten samtyckt, så begär jag ej mer, och då är jag bland de lyckligaste i hela verlden.

Fröken Sophia. Samtyckt af allt mitt hjerta. Och så, min kära grefve Hurtig, gör jag en ända på ert korta frieri, och nu är jag er egen engel, eller hvad I vill kalla mig, sa länge jag lefver.

Amiral Enterfelt. Det var en flicka för dig det, det är väl, det är väl.

Alla. Vi önska er begges lycka.

Lars Lustig. Vivat! Tänk, om antingen min grefve eller jag hade hängt upp oss rätt nunnas, så hade vi inte fått se på denna glädjen. Jag tror, han har mera förstånd likväl än jag, fastän jag länge tviflat derom.