mynden ᚼ utgjorde tecken för både H och G, så inses lätteligen, det IHUL är det fornnordiska ígull (= sjöborre, Echinus esculentus, L.), hvilket ingår uti det svenska ordet igelkott (Isl. ígulkottr), rätteligen: igelkatt), hvadan betydelsen af Igelbjörn skulle kunna angifvas med den taggige björnen eller skräck-björn. Möjligen skulle man kunna anse de förste strecken tillhöra ormens hufvud eller endast utgöra en begränsning för inskriften samt sålunda läsa HUL[M]BIARN, d. ä. Holmbjörn, hvilket möter oss under skepnaden af HULBIORN å Gudö-stenen (D. I, n. 82) i Boglösa s:n, Trögds h:d och Upsala län. M vore då bortkastadt framför B såsom i KUBL för KUMBL (kummel) å en runsten (St. R. s. 692) vid Glavendrup af Skamby sogn, Fyn och Danmark m. fl.
I FASTLAUK, som är ett fornt qvinnonamn, se vi troligen namnet å Igelbjörns hustru. Samme form läses å Thorslunda-stenen A (D. II, n. 225) i Haga s:n och Stockholms län samt FASTLAUKU (acc.) å Vikby-stenen A (D. II, n. 238) af Knifstads s:n, samma län.
I stället för AFTIR hade man väntat sig AFTIR, alldenstund detta ord, liksom några andra, i runskrift regelbundet har slut-R (ᛦ), hvilket säkerligen hade ett för den nordiska tungan egendomligt, grumligt halft sjelfljud, som ännu i dag återfinnes i engelskan (her, sir, year m. fl.). Samma skrifsätt af AFTIR, med runan Reid (ᚱ) i stället för Yr (ᛦ) träffas t. ex. å Råby-stenen (D. I, n. 16) af Håtuna s:n, Upsala län, till och med å en bland nordens präktigaste runstenar: Varpsunds-stenen (D. I, n. 37) i Öfver-Grans s:n och nämnda län samt å den förut anförde Berga-stenen.
För mansnamnet ANUT, som står styrdt i acc. af præp. AFTIR samt i stället för ANUNT (jfr förut under Vernamo-stenen I, 182) finner man alldeles samma skrifsätt å Segerstads-stenen (D. II, n. 237) i Knifstads s:n. En runsten (D. Sn. n. 30) i Ytter-Enhörna kyrka, Södermanland, visar oss ordets fullare form ANUNTR (nom.). Den nyss nämnde Råby-stenen har den forne genitiv-formen ONUTAR (Isl. Önundar).
HIBI är tydligen ristfel för HILBI, som träffas å, bland många andra, Vilunda-stenen C (D. II, n. 90) i Hammarby s:n, Stockholms län. Former med bortkastadt L träffas i HIAB å en runsten vid Grensten (St. R. s. 350) i Viborgs stift (Jylland) och Danmark, i HAB å Nylarsker-stenen (St. R. s. 812)
