å ön Bornholm (Danmark) samt i HIABI å Gryta-stenen (D. I, n. 121) i Kulla s:n, Upsala län.
Ehuru inskriften nyss förut har N utelemnadt i ANUT, ār det likväl utskrifvet i ANT, hvilket står styrdt i dat. sing. af HILBI. Exempel å en dylik mindre noggrann följdriktighet visar anförde Vilunda-sten C, som har en alldeles lika slutmening: KOTH HILBI ANT HAS. Skrifningen AT träffas dock ganska ofta. t. ex. å Skråmstads-stenen A (D. II, n. 229) i Vadsunda s:n, Stockholms län, å en runsten (D. II, n. 227). vid prestgården i samma s:n samt å Gåsinge-stenen (D. Sn. n. 49) i Södermanland.
Frånvaron af stungna runor gör, att inskriften måste vara äldre än början af 1200-talet. Man torde (jfr förut under Vernamo-stenen I, 183) kunna angifva hennes ålder från tiden mellan 1050—1150.
Förkortningars betydelse (fortsättning från I, 183): D. II Dybeck, R.: Sverikes Runurkunder. II. Stockholms län (Stockholm 1865). D. Sn. = Dybeck, R.: Svenska Run-Urkunder. I—II (Stockholm 1855—57).
