landet. I afseende på några i choret liggande utmärkt väl arbetade grafstenar uttalades af flere den önskan att de på något sätt måtte kunna bevaras för den utslitning, som nu hotar dem. Derefter besöktes S:t Clemens och S:t Drottens ruiner samt den utmärkt väl vårdade botaniska trädgården, en skapelse af sällskapet D. B. V., hvilket redan uträttat ganska mycket för allmännyttiga ändamål i detta samhälle. I sjelfva trädgården ligga ruinerna af S:t Olof, och några steg längre bort föra vandraren till den s. k. studentalléen utmed den nära hafvet liggande ringmuren och förbi det genom sägnen om Ung-Hanses dotter, hennes förbindelse med kung Waldemar af Danmark och hennes straff, välbekanta ”Jungfrutornet”. —
Efter en kl. 3 intagen middag vid table d’hôte å stadshuset, begaf man sig kl. 5 e. m. till S:t Nikolai ruin, dervid grefvinnan Carlén upplåtit sin vid ruinen belägna vackra trädgård och inbjudit de resande att bese hennes fornåldriga och af henne till stor del i gammal stil återstälda boningshus. Kl. 6 samlades mötesdeltagarne i ”S:t Karin”, dit inbjudna af medlemmar utaf Visby samhälle till en fest, som säkert en hvar af deltagarne länge skall minnas. Ett stort antal damer hade såsom åhörare tagit plats midt i kyrkan. Efter ett kort helsningstal af d:r Söderberg, öppnades festen af biskop Anjou, hvilken i ett gripande tal, rikt på allvarliga tankar, framsagda på ett formfulländadt sätt, framhöll Svenska Fornminnesföreningens mål, att inpregla hos vårt folk den tanken, att den närvarande tiden blott kan bygga på och skjuta rötter i ett förgånget lif. D:r Sohlman tackade å Fornminnesföreningens vägnar för den henne af biskop Anjon egnade skålen, och uttalade den öfvertygelsen att en af mötets frukter skulle blifva en liflig sträfvan inom Fornminnesföreningen för att bereda skydd och vård åt Visby herrliga fornminnen, hvilka ej blott tillhörde Visby, utan hela svenska folket. Med anledning häraf föreslog lektor Bergman i de vältaligaste och varmaste ordalag en skål för det gemensamma fosterlandet. D:r Granlund föreslog en skål för Fornminnesföreningens frånvarande ordförande, f. d. statsrådet frih. af Ugglas, och föreningens öfrige frånvarande ledamöter; d:r v. Bergen för qvinnan; öfverhofpredikanten d:r Grafström, som skildrade några af de intryck han erhållit under en utflygt inåt ön, och påpekade de pligter han ansåg särskildt åligga den svenske presten för bevarandet af fosterlandets gamla
