”I en åker, kallad Svarthullet eller Storbacken vid Jörum i Sparboen (Throndhjems amt, Norge), fanns år 1817 denne, af Major Klüver aftecknade sten, af qvarts, blandad med lerskiffer och till skapnad af ett stycke smör, lagt på en af de gammaldags bullar, danad genom konst, såsom af spåren efter mejselhuggen ännu kan skönjas.” Uppgifter angående stenens storlek saknas. Vidare om denna sten i W. F. K. Christies berättelse i ”Urda”. Stenen synes mig förtjena benämningen ”hjelmformig” mer än någon af de öfrige.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 487 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf. Bildtext: N:o 9. Dunö-stenen. Efter teckning i Christies berättelse i ”Urda”, norsk antiqvarisk och historisk tidskrift. |
N:o 9, Dunö-stenen. I samma berättelse läses:
”Jag hörde 1827 omtalas af handelsman Walsoe, att på gården Glein på Dunöen eller Dounaöen, fordom Dunney i Næsoe Præstegield, Helgolands Fögderi, Nordlands Amt, skulle finnas en bröstbild, som till medlet af förra århundradet, stått på spetsen af en grafhög. Den fördes på anmodan af samme handelsman till Bergens Museum 1831.
Längd 1 aln 10 tum, deraf hufvudet 14 tum, ringen om halsen 6 tum och nedre delen eller bröstet 14 tum. Hufvudets omkrets 2 aln. 10 tum och i genomskärning 19 tum. Smalaste delen af halsen i omkrets 2 alnar och i genomskärning
