Minnesstenar deremot upprestes allmänt. En mängd exempel uppräknas. Under gården Öpsager i Söndhordlehn på ett ställe kalladt Öpsagerstölen har Christie funnit en på öfversidan rund, omkring 1 aln hög och jemntjock sten, stående å toppen af en grafhög. I Sverige finnas dylika på Njords hög, på Götriks hög i Halland, på Ingels hög i Småland. Alla dessa högar föra, liksom den vid Glein, namn af grafvens innevånare. I Danmark, Tyskland, Frankrike, England finnas liknande toppstenar. I Sibirien, vid Kaukasas, på Volga-stepperna, i länderna vid Kuma, Don, Dnieper finner man oformliga stenbilder, stående på grafhögar. Att sådana hos oss med rätta anses som minnesstenar efter afdöde, synes inskriften på runstenen å Tangerhögen på Jæderen att utvisa. Stenen på Ramsjö ättehög i Björklinge socken i Sverige synes tala derom, då de på stenen inhuggne figurerne sannolikt framställa tilldragelser, som röra den döde. Så rimligt detta allt kan synas, vågar jag dock ej blifva stående vid den mening, att stenen vid Glein och de öfrige skulle vara minnestenar; jag går vidare i min undersökning.”
Författaren anför derefter en den svenske forskaren Liljegrens förmodan, att stenen N:o 8, Jörums-stenen, skulle hafva tillkommit för att föreställa en gudom. Denna förmodan finner han af åtskilliga anledningar bestyrkt. De flesta af dessa stenar hafva blifvit funna på toppen af ättehögar, detta är ett skäl. Bilderne skulle stå så mycket som möjligt synliga för ögat, på ett heligt ställe. Vidare talar han om den vördnad som Lappfolket skulle hafva visat bilden vid Torneå. Greker, Romare(?) och de fleste andra folkslag hafva i de äldsta tiderna tillbedit råa oformliga stenar och stenstoder såsom deras gudar och gudinnor. En af de äldste nordiske benämningar på gudabilder var ”Haurgar”, som ursprungligen betyder stenar, klippor. Lemningar efter sådana benämningar finnas måhända i gårdsnamnen, Horge, Haarglaug, Horrestad (Haugarstad), Horvej (Haurgve) och Horvig (Haurgvik), alla gårdar på hvilka dylika stenbilder eller horgar förmodligen stått. Det samma är händelsen med några svenska och isländska gårdsnamn, Harg, Hörga, Hörgiryri m. fl. Enskilde på marken stående stenar, som i Sverige kallas ”hargstenar”, i England och Skottland ”Hoarstones, Hairstones”, synas ock hafva varit forntidshorgar (Oldtidshaurgar) eller gudabilder. Om Lapparne, Skandinaviens äldste invånare(?), vet man, att de
