en urholkning eller fördjupning, å en af de norske finnes uti fördjupningen en upphöjd dubbelring och på Yttersela-stenen, sannolikt den yngste af alla, finnes omkring foten ett slingornament. Den norska Jörums-stenen har dessutom en uthuggen ring dels ofvan nyssnämnda fördjupning och dels vid dess bas. Siraterne å de svenska stenarne likna hvarandra och hafva ett obestridligt slägttycke. Den förut omnämnda dubbla eller enkla ringen sitter närmare eller längre ifrån foten, men från densamma utgå å Landshammar-stenen, å Nälbergs-stenen, å Strengnäs-stenen enkla eller dubbla bågar (halfcirklar), mer eller mindre fullkomliga till formen. Åsby-stenen har ofvan den nedersta ringen ett zigzag-formadt ornament, som uppfyller rymden på stenens sidor intill nästa dubbelring öfver hvilken bågarne återfinnas. Inglinge-stenens runda kant prydes af symmetriska spiraler, som uppfylla rymden emellan de båda horisontela fotringarne, derefter förekommer visserligen ofvanpå stenen ett vackert bladornament, som icke återfinnes på några af de andra stenarne, men zigzag-ornamentet och bågarne anträffas äfven här. Icke mindre anmärkningsvärda äro de små, skålformiga fördjupningarne, som finnas i midten af Inglinge-stenen, på Strengnäs-stenen och vid ena sidan på Yttersela-stenen. Strengnäs-stenen har dessutom på nedre sidan, såsom förut är nämndt, med menniskohand gjorda urgröpningar, samt två koncentriska cirklar. Landshammar-stenen saknar fördjupningen, men har deremot liksom Strängnäs-stenen två koncentriska cirklar som omgifva stenens högsta punkt. Nälbergs-stenen har två, vinkelrätt mot hvarandra riktade ränder som skära hvarandra på det uppåt vända klotets högsta punkt; på ett liknande sätt säges Bjuggsta-stenen vara ristad, Åsby-stenen har en rand löpande utefter stenens högsta kullriga del, och slutligen beskrifves Vestbo-stenen såsom hafvande en cirkel inhuggen omkring stenens midt, skuren å ena sidan af en nedåtstupande ränna. Äfven de af Nicolaysen omtalade stenar hafva fördjupningar på den rundade toppen. Väl kan man, sedan en sådan jemförelse blifvit gjord, säga, att desse stenar hafva mycket gemensamt och man frestas att tro, helst om man tager fyndorterna i betraktande, att de hafva varit afsedda för ett gemensamt ändamål. Men hvilket? — Den lärde professor J. Y. Simpson, skottsk antiqvarie och författare till en afhandling, hvilken jag nedanföre tager mig friheten citera, säger:
