”The cup hollow below, close to the beginning of the risting, may or may not be artificial and significative. As a symbol or decoration this bowl properly belongs to a far older class of stones, hvich often bear many such hollows wariously placed”.
Uti detta sitt påstående har professor Stephens tvifvelsutan rätt, och det öfverensstämmer med prof. Simpsons åsigt. Den sednare har många goda skäl för sitt antagande att den egendomliga skulptur, som består af ”cups and rings” tillhör en långt aflägsen och förhistorisk tid. Han yttrar pag. 129 bland annat följande:
”Vi hafva redan å föregående pagina af min afhandling sett att föremål, funna i några af de med stenväggar omgifne grafkammare, hvarå denna råa stenskulptur är inhuggen, helt och hållet tillhöra stenperioden och följaktligen påstå vi att tidpunkten för de tidigaste af desssa inhuggningar — alldenstund de stå i förbindelse med stenåldern, sammanföll med denna tidsålder. Vidare, om några af dem således voro gjorda i stenåldern, så måste de — i enlighet med de fleste archæologers åsigt — vara tillkomne före kelternes anländande till våra stränder.”
Om man här i Sverige granskar de med hålor försedde runstenarne, så finner man att hålorna måste hafva funnits der, innan runristningen gjordes. Å en och annan sten är detta snart sagt bevisligt.
Bredvid Yttersela kyrka finns en praktfull runsten, som på sin ristade, något kullriga sida har sju hålor, hvilka visserligen icke alla hafva sferisk form, men som hafva utseende af att vara gjorda med menniskohänder och som för fingret kännas släta och polerade. Dessa äro utan ordning utkastade öfver stenen och två af dem ligga inom runslingan. Att dessa två hålor funnits der innan runsmeden började sitt arbete, bevisas nästan påtagligt deraf att runorna omgifva dessa hål och icke skäras af dem. Ordet ᛅᚢᚴ (och) är t. ex. deladt på följande sätt; ᛅ○ᚢᚴ, runan ᛅ är skiljd från ᚢ genom hålan och rummet emellan dessa runor är betydligt större än rummet emellan ᚢ och ᚴ. Här, såsom annorstädes rättade sig samme runkonstnär efter stenytans beskaffenhet, och öfverhoppade detta ställe för att göra inskriften tydlig för ögat. På mångfaldiga andra runstenar kan man se att samma förfarande iakttagits, der stenen varit skroflig och ojemn.
