på det sätt, att 4 ihophängande qvadratformiga rutor äro utklippta af samma stycke; rummet som finnes der qvadraternas inre hörn sammanträffa är bakifrån uppdrifvet till en bula, och och i hvardera fyrkanten finnas hål för nitnaglar, hvilka ehuru förrostade ännu qvarsitta.
Högen 5. Diameter 16, höjd 21⁄2 fot; jordmånen grusblandad med klappersten af knytnäfves storlek; ljungen afslagen. Sedan torfven blifvit aftagen, anträffades genast 4 flata omsorgsfullt lagda stenar, omgifna samt stödda af 11 kullerstenar, hvardera af mansbördas storlek. Den vestligaste af de flata stenarne höll 3 fot 8 tum i längd, de båda mellanliggande 3 och 3,4, och den östra 3,5 fot. Ett hörn af den norra vilade på den östra, som genom en inkilad sten höjde sig något åt öster. Under dessa täckhällar vidtog åter klapperjorden. Två fot 1 tum under jordytan låg ett skelett bland klapper och småsten utan tecken till träkista. Hufvudet var vändt åt vester; ansigtet låg uppåt, något vridet åt norr. Ryggraden gick i en båge åt norr och lårbenet bildade mot skenbenet en vinkel mot söder. Af armarne syntes inga spår. Alltsammans var så förtärdt och genomväxt af rötter, att endast några bitar af hufvudskålen, som inneslöt flere småstenar, kunde upptagas. Skelettets form och läge kunde lätt skönjas, sedan jorden med händerna blifvit afskrapad, emedan jorden under detsamma genom likets förmultning antagit en kolsvart färg. Ryggraden höll 1 fot 9 tum i längd och lårbenet 1 fot 6,5 tum. För öfrigt hittades ingenting.
Högen 6. ”Kungshögen”. Diameter 70, höjd 11 fot. I denna hög, den ansenligaste jag sett i Vestbo och af hvilkens undersökning jag hoppats mycket, fanns så godt som ingenting, ehuru hans undersökning kostade 42 dagsverken. Öfverst befunnos två, 4 fot djupa hålor, uppkastade af skattgräfvare på 1860-talet. Jorden bestod af fin sand utan den minsta småsten, anmärkningsvärdt derföre att jordmånen omkring består af starkt klapperblandadt, svartaktigt grus. Högen öppnades med en 171⁄2 fot bred gång från vester. Sedan ljungtorfven, som var 1⁄2 fot tjock, blifvit borttagen, befanns högen från foten till 131⁄2 fots höjd vara klädd med flata stenar af större och mindre storlek, från 3 fots längd till små flisor. På flere ställen hade man rest lodrätt mindre, spetsiga stenar, synbarligen för att hindra större ofvanför liggande att skrida ner. Vid foten funnos de minsta
