2. Stentofte-vården
(Pl. 8 och 9).
Om denna runeinskrift vill jag här endast meddela några spridda iakttagelser och förslagsmeningar. Professor Stephens’ tydning af densamma, för hvilken jag hänvisar läsaren till hans stora ofvan nämnda verk, synes icke hafva tillfredsstält öfrige språkmän och runkunnige; men, så vidt jag vet, har hit intills intet annat försök till tolkning af dessa gåtfulla runrader varit offentliggjordt. Deremot har den åsigt af en utmärkt vetenskapsman, som annars icke skyggar för svårigheter, senare uttalats, att någon sammanhängande mening alldeles icke vore att finna i denna inskrift, utan skulle hon helt enkelt vara en slumpvis gjord sammanställning af rungrupper, lånade från andra vårdar, bland hvilka Björketorp- och Istabystenarne, utan att den lånande runristaren dermed haft annan afsigt än att fylla hällens ytor med en skrift af outransakligt innehåll.
Jag djerfves vara af annan tanke, ehuru jag är långt ifrån att hafva öfvervunnit de svårigheter, som ställa sig i vägen för en genomgående, på kända eller bevisliga språkföreteelser stödd tydning. Emellertid synes mig framgå af hvad jag trott mig kunna läsa, att vi här hafva att göra med ett sidostycke till Björketorpstenen, att inskriften utgör en följd af hotelser till kummelbrytare och grafrånare, samt att runristaren uppmanar kumlets innebyggare eller dem, åt hvilka vården är rest, att tillintetgöra slika, som våga störa deras ro eller nedbryta deras minnessten. Som man vet, framställa också sagorna de högsattes andar som lefvande i sina grafvar och kämpande med helgerånare, hvilka vågat inträda i dessa.
Så möter oss följande runflock:
ᚺᛁᛞᛖᛣᚱᚢᛅᚷᛅᛟᚺᛖᚱᚼᛗᚼᛚᚼᛋᚼᛣᚼᚱᚼᚷᛖ
HIDERRUNGNOHERAMALASARARAGE
ᚢᚹᛗᚢᚲᚾᚢᚺᛖᚴᚼᚺᛖᛞᛖᚱᚼ
UVMUCNUHELAHEDERA.
Vid delningen af denna bokstafsgrupp i ord har man nästan öfver allt pålitligt stöd dels i R finale, här tecknadt ᛣ, dels i H, som vanligast förekommer i ett ords början, dels äfven i motsvarigheter å Björketorpstenen. Jag delar fördenskull:
HIDER RUNGNO HERAMALA(U)SAR ARAGE UVMUCN UHELA HEDERA.
