HIDER, Björketorpstenens HAIDR, Heitr, personifikation af Heit n., hot.
RUNGNO, imperativ. Sammansatt af rúna och gnúa, ingnida, inpregla.
HERAMALA(U)SAR, ack. pl. fem. af harmlauss, osörjd. Jämför Björketorpstenens HAERAMALAUSR.
ARAGE, f. pl., argi, elände. Jämför Björketorpstenen.
UVMUCN, ofmykn; jämför isl. ofmugr, ofmagn, stor myckenhet, öfvermagt.
UHELA, gen. plur., úheill, olycka.
HEDERA, isl. héðra, härstädes.
Meningen skulle således vara:
Hot, runrista osörjdt elände, en öfvermängd af olyckor härstädes!
Omedelbart på denna runflock följer ordet ᚷᛁᚾᛟᚱᛟᚾᛟᛣ GINORONOR, motsvarande Björketorpstenens GINARUNAR, kraftrunor. Derefter komma sex eller sju till största delen nästan utplånade mynder, som således ej låta läsa sig med någon säkerhet, hvarefter följer ordet BARIUTI eller BARIUTIDh, som synes svara till Björketorpstenens BARUTR och hafva sin förklaring uti brjóta nedbryta, brjótr nedbrytare.
Härmed torde något ljus vara kastadt öfver inskriftens senare och större del. Den förra hälften utgöres af följande fyra rader:
ᚼᛁᚢᚺᚼᛒᛟᚱᚢᛗᛣ
ᚾᛁᚢᚺᚫᚷᛖᛋᛏᚢᛗᛣ
ᚺᚼᚦᚢᚹᛟᛚᚼᚠᛣᚷᚼᚠ(ᛋ?)
ᚺᚼᚱᛁᚹᛟᛚᚼᚠᛣᛗᚼ
hvilka jag läser:
AIU HABORUMR
AIU HAGESTUMR
HADhUVOLAFR GAF(S?)
HARIVOLAFR MA
Vidkommande tolkningen af dessa rader har jag endast att framställa några förslagsmeningar, hvilkas värde jag för ingen del öfverskattar.
Samtliga de här på R finale slutande orden uppfattar jag som maskulina substantiv i nominativ eller vokativ kasus. Om märkelsen af två bland dessa, Hadhuvolafr och Harivolafr, kan intet tvifvel ega rum. Det är namnen på dem, åt hvilka vården
