Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/560

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Korrekturläsningen av denna sida är påbörjad men inte fullständig. Se kommentarer i historiken och på diskussionssidan
244

Skulle någon eller några af runvetenskapens målsmän med ynnest upptaga dessa mina försök till tolkning af två bland våra äldsta och mest svårtydda runeinskrifter, vore det för mig högligen glädjande. Till både tröst och ursäkt gäller vid misstag på detta område den hedna skaldens rön:

þat verðr mörgum manni,
at um myrkvan staf villist.




3. Tanumstenen

(Pl. 19).

Ehuru jag för icke länge sedan offentliggjort å annat ställe[1] ett försök till tydning af den lika korta som mycket omordade inskriften å denna bohuslänska sten, ber jag att nu få återkomma till ämnet.

Inskriften är, i omvänd ordning, denna: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 ᚦ ᚱ ᚨ ᚹ ᛁ ᛃ ᚨ ᚾ ᚺ ᚨ ᛁ ᛏ ᛁ ᚾ ᚨ ᛉ ᚹ ᚨ ᛊ.

Förut har jag uppfattat mynden ᛉ såsom redan på Tanumvården egande det ljudvärde, nämligen M, hvarmed hon uppträder på yngre runstenar. Denna gång önskar jag framhålla, att den mening, som jag uti inskriften tror mig hafva funnit, väl förliker sig med professor Bugges onekligen sannolika antagande, att ᛉ äfven här är ett ändande R. Jag kan således fullständigt sluta mig till den ärade språkforskaren, då han läser runorna på följande sätt:

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Th R A W I Ng A N H A I T I N A R W A S

Prof. Bugge delar och tyder denna bokstafsrad sålunda:

Thrawingan haitinar was: ”Den var kallad Thrawinges”.

De inkast prof. Stephens gjort mot sannolikheten af denna tydning synas mig svåra att afvisa. Jag kan derför ej annat än fasthålla vid min egen delning och tolkning af inskriftens fjorton första mynder, hvarigenom man vinner en okonstlad mening, uttryckt i former, som ej äro hypotetiska, utan i allo tillfredsställa den fornnordiska språklärans kraf. Delningen är denna:

Thra vingan haitin.

  1. I ”Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia”, första häftet, sid. 89 följ.