Några ord om konung Olof Haraldssons uppträdande på Gotland.
Af
P. A. Säve.
”Fram, fram kristmän, korsmän, kungsmän!”
K. Olof d. Hel. saga.
Såsom allbekant har Olof Haraldsson i Norge enligt
sagornas ord med sina härskepp någongång besökt Östersjön och då,
utom andra vikingabragder, styrt till Gotland samt lagt i land
vid öns östra kust. — Härom heter det hos Snorre Sturleson uti
k. Olof den heliges Haraldssons saga (kap. 6), att ”konung Olof
seglade om hösten (enligt P. A. Munch, år 1007) till Gotland,
och beredde sig att der härja; men gotländingarne hade
församlat sig och skickade män till konungen, erbjudande honom skatt
af landet. Härmed var konungen nöjd, tog skatt af dem och
blef der qvar öfver vintern”; samt vidare om en annan färd
(kap. 191): ”när sommaren kom (enligt Munch, år 1029) gjorde
konungen sig resfärdig och skaffade sig skepp (i Sverige), hvarpå
han seglade bort då om sommaren, och stannade ej förr, än han
kom öster i Gardarike”; och slutligen (kap. 203) ”när våren kom
(enligt Munch, 1030) och isarna lossnade, — — — gåfvo (de) sig
med första gynnande vind till sjös (från Gardarike), och hade
en lycklig resa. När konung Olof kom med sina skepp till
Gotland, fick han der tidningar från Sverige och Danmark samt
ända ifrån Norge — — — och att riket var höfdingelöst; ty
fattade konungen — — — godt hopp om utgången af sin färd.
De seglade dädan, när vinden blef tjenlig, styrande sin kosa till
Sverige”. Här talas temligen tydligt om tiden för Olofs första
uppträdande på Gotland, nämligen att det skett efter den
äfventyrliga flykten från Kungssund i Mälaren (1007); men det säges
icke om Olof under sin färd från Norge (1029) besökte ön, då
