Det kan med skäl kallas en stor lycka för den svenska fornforskningen, att kärleken till forntidens minnen blifvit ånyo väckt och en mängd samlare af sådana minnen uppstått just vid den tid, då genom skiftenas verkningar och ett förbättradt jordbruk landets fornlemningar hotades med faror, kanske större än någonsin, och då tusentals fornsaker årligen bragtes i dagen. Jag fruktar, att om de storartade nyodlingar, som under detta århundrade i så väsentlig mån ökat den svenska jordens värde, företagits några mansåldrar tidigare, vår kunskap om våra fäders lif varit vida mindre än den nu är, så vidt nämligen som denna kunskap hvilar på en vidsträckt kännedom om de minnen af våra förfäders verksamhet, som jorden under årtusenden bevarat åt oss.
Man torde också kunna utan öfverdrift påstå, att de delar af Sverige äro i arkeologiskt afseende bäst kända, der enskilda samlare verkat. Det finnes till och med hela socknar, från hvilka statens museum icke eger något fynd, under det att ett stort antal i dem funna fornsaker blifvit tillvaratagna af en i trakten boende samlare. Det är väl möjligt att, om denna samlare icke funnits, något eller några af fynden letat sig fram till statens museum; men det är mer än sannolikt, att de flesta gått förlorade.
Hvad särskildt stenålderns minnen angår, är den föreställning om de särskilda landsdelarnes rikedom på sådana minnen, som man erhåller genom att endast studera dem som förvaras i Nationalmuseum, i många fall ganska ofullständig. Så eger detta museum t. ex. mer än 12,500 af de 30,000 fornsaker af sten som nu äro kända från Skåne, men endast 100 af de 800 som äro kända från Södermanland, endast 80 af de 1,300 som vi nu känna från Halland, och endast 4 (!) af de 300 som äro tillvaratagne inom Vette härad i norra Bohuslän[1].
Man har visserligen icke utan skäl anmärkt, att enskilda samlingar icke erbjuda den säkerhet mot fyndens förskingring och förstöring som ett offentligt museum, samt att de för
- ↑ Jfr författarens afhandlingar om ”Bronsåldern i norra och mellersta Sverige” i 3:dje delen af ”Antiqvarisk tidskrift för Sverige”, om ”Halländska fornsaker från hednatiden” i ”Hallands Fornminnesförenings årsskrift” och om ”Bohuslänska fornsaker från hednatiden” i ”Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia.”
