Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/577

261

I. Statens Historiska Museum.

Det svenska historiska museet, som i likhet med så många andra storartade inrättningar småningom utvecklat sig från en ringa början, grundlades redan för 200 år sedan, hvarigenom denna samling kan kallas en af de äldsta i sitt slag, liksom den utan tvifvel är en af de största i hela Europa.

Det af Carl XI:s förmyndarestyrelse år 1666 inrättade Antiqvitets-collegium, hvilket bland andra åligganden äfven fått uppdrag att ”grunda ett förvaringsrum för de forntidsskatter som kunde i jorden upphittas”, började snart att samla jordfunna fornsaker och andra minnen från äldre tider; och några af de saker, som nu förvaras i historiska museet, bildade redan omkring år 1670 grunden till denna samling^[2]. Emellertid växte samlingarna mycket långsamt. Under hela tiden mellan 1670 och 1700 lyckades Antiqvitets-collegium icke att för sitt museum erhålla mer än omkring 10 fornsaker från sten- och bronsåldern, ungefär 400 från jernåldern (bland dessa ett fynd af 370 kufiska silfvermynt), samt mellan 70 och 80 n:r från medeltiden och nyare tid; således på 30 år knapt en tiondedel så mycket, som under sista tiden i vanliga fall på ett enda år plägat tillfalla museet. Anledningen till denna högst betydliga skilnad bör väl sökas icke blott i sakens nyhet, jemte okunnighet och deraf följande brist på intresse hos den stora massan af folket, utan äfven i en felaktig eller olycklig lagstiftning. Den då ännu gällande lagen, konung Kristoffers landslag, stadgade nämligen om fynd i allmänhet, hvartill ingen egare anmäler sig inom natt

↑ I det följande komma vi i allmänhet icke att behandla det med Statens Historiska Museum förenade dyrbara och i synnerhet i vissa afseenden ovanligt rika Myntkabinettet. Här fästa vi, såsom nyss nämndes, endast afseende vid sådana mynt som äro af vigt för kännedomen om vår äldsta kulturhistoria, d. v. s. de i Sverige funna mynt, hvilka tillhöra tiden före kristendomens stadfästande i vårt land.
↑ Den första fornsak, som Antiqv.-collegium erhöll, är den fig. 164 i ”Sv. forns.” afbildade svärdsklingan af brons, hvilken är funnen i Hellestads socken, Skåne, och insändes till collegium år 1670.

[1] I det följande komma vi i allmänhet icke att behandla det med Statens Historiska Museum förenade dyrbara och i synnerhet i vissa afseenden ovanligt rika Myntkabinettet. Här fästa vi, såsom nyss nämndes, endast afseende vid sådana mynt som äro af vigt för kännedomen om vår äldsta kulturhistoria, d. v. s. de i Sverige funna mynt, hvilka tillhöra tiden före kristendomens stadfästande i vårt land.

[2] Den första fornsak, som Antiqv.-collegium erhöll, är den fig. 164 i ”Sv. forns.” afbildade svärdsklingan af brons, hvilken är funnen i Hellestads socken, Skåne, och insändes till collegium år 1670.

[1]

[2]