| från | Näs h:d 2 (Ny s:n[1]) 1 och Eskilsäters 1). | |||
| från | Norge, Smålenenes amt och Ödemarks s:n 1. | |||
Påbörjadt borrhål finnas å yxan (n:o 751) från Skogar i Skee socken, der hålet borrats utan tappbildning; vidare å den i gamla skafthålet afsprängda yxan (n:o 2357) från Treje i Skee socken, der tapp befinnes i sin begynnelse. Å de i gamla skafthålet afsprängda yxorna (n:o 2029) från Örje i Ödemarks socken i Norge, (n:o 2692) från Amunderöd i Nafverstads socken samt (n:o 2490) från Hult i Skee socken finnes nytt skafthål färdigborradt. Flere yxor, t. ex. n:o 2712 från Bohuslän och n:o 2764 från Fors socken, hafva minsta höjden vid det långt bakåt belägna skafthålet och största höjden vid eggen, hvarigenom yxan erhåller ett visst uttryck af spänstighet i formen.
Yxan n:o 2361 från Nafverstads socken har så till vida en ovanlig form, att den från trakten af det nära midten af yxan belägna borrhålet afsmalnar både framåt mot eggen och bakåt.
Af de i södra delen af Sverige så vanliga (jfr Wittlock, »Värend») ryggade yxorna finnas endast få: en (n:o 2806) från Solberg i Skee är tydligt ryggad; yxorna n:o 2083 från Gubberöd i Luurs s:n, n:o 2098 från Tågerud i Luurs s:n, n:o 2126 från Vette härad och n:o 2641 från Hogen i Skee s:n samt n:o 2396 från Ek i Luurs s:n äro blott svagt ryggade.
Främre delen af en i skafthålet afslagen yxa (n:o 2579) af trapp från Mellgården i Näsinge socken har en smal och djup längdfåra i midten af både öfre och undre ytan (jemf. Montelius, »Bohusl. forns.», fig. 70).
Alla rätyxorna med skafthål hafva det sistnämnda cylindriskt.
8) Tväryxor af sten med skafthål: 3,
| näml. | från | Bohuslän, Vette h:d och Skee s:n 2. |
| » | Norge, Smålenenes amt och Råde s:n 1. |
- ↑ Yxan från Ny s:n i Vermland är funnen i en mosse vid Uggleberg jemte omkring 12 andra fornsaker af sten, bland hvilka funnos stora slipstenar, stenyxor med skafthål, flintdolkar m. m.; dessa lemnades till Carlstads läroverks museum, der de nu befinnas bland icke signerade fornsaker från stenåldern.
