Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/618

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
2

och hösten 1884 fick riksantiqvarien Bror Emil Hildebrand gå till hvila efter en lång lefnad, fyld af rastlöst och framgångsrikt arbete. Svenska Fornminnesföreningen, hvilkens förnämsta mål är att verka för bevarandet af fäderneslandets fornlemningar, nedlade en tacksamhetens krans på den mans graf, som under ett halft sekel med aldrig tröttnande nit räddat undan förstöring och samlat åt kommande forskare svenska fornsaker i tiotusental.

Styrelsen har i den bortgångnes ställe till hedersledamot kallat riksantiqvarien Hans Hildebrand.

Å de värderika böcker, hvilka Föreningen under det förflutna året fått mottaga dels som gåfva dels i utbyte, meddelas en förteckning på omslaget till det sextonde häftet af tidskriften.

Sedan sista årsmötet hafva 30 inländska ledamöter blifvit invalda.

En öfversigt af Föreningens inkomster och utgifter under år 1884, samt af kassans nuvarande ställning, lemnar revisorernas i dag afgifna berättelse, som här nedan meddelas.

M. E. WINGE.

Oscar Montelius.