Då en af Föreningens vigtigaste uppgifter är att så kraftigt som omständigheterna medgifva bidraga till skyddandet af fornminnena i landet, och då många bland dem, trots den vård, hvilken nu i så mycket högre grad än förr kommer dem till del, fortfarande äro utsatta för att skadas eller förstöras, får Styrelsen hos Föreningens samtliga ledamöter anhålla, att de måtte hvar och en i sin mån deltaga i det nyss angifna fosterländska sträfvandet. Det yppersta skydd, som kunde beredas våra fornminnen, skulle vara dem tillförsäkradt, om alla landets invånare insåge deras betydelse och gjorde hvad de kunde för att bevara dem; men då sådant svårligen kan i fråga komma, vore det af stor vigt, att åtminstone så många som möjligt bidroge till skyddandet af hvad vi ännu ega qvar. Man bör härvid tänka icke blott på de fornlemningar från hednatiden och senare tider, som finnas i skog och mark, utan äfven på de många kyrkor och deras ofta dyrbara innehåll, som medeltiden lemnat oss i arf. I den mån befolkningen ökas, kunna allt flera af dessa kyrkor behöfva utvidgas eller ombyggas, men månget dyrbart minne från forntiden och mången värderik upplysning om medeltidens byggnadskonst, som äfven under de senaste årtiondena gått förlorade, skulle hafva räddats, om sakkunniges uppmärksamhet i tid riktats på de förändringar, som visat sig oundgängliga och derför vidtagits. Många af Föreningens ledamöter äro i tillfälle att i god tid få kännedom om sådana förestående arbeten i kyrkorna, som kunna medföra fara för dem såsom forntida minnen, och Styrelsen är öfvertygad om, att dessa Föreningens ledamöter skola göra allt hvad de kunna för att de kyrkliga minnena måtte i framtiden ännu mer än hittills blifva föremål för den omvårdnad, hvaraf de i så hög grad äro i behof.
Äfven under det förflutna året har Föreningen dels som gåfva dels i utbyte tätt mottaga många värderika böcker.
M. E. WINGE.
Oscar Montelius.
