Sida:Svenska industriens män.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


AUGUST BARK.

Man kunde föreställa sig, att i vårt land med dess vidsträckta skogar helt tidigt en synnerligt kraftig träförädlingsindustri skulle utbilda sig. Men, såsom bekant, har detta långt ifrån varit fallet. Visserligen dröjde det icke länge, innan yxan hittade väg till skogen, men detta skedde länge endast för att skaffa timmer till bostaden, bränsle till härden och material till de oundgängligaste husgeråden. Kom så en tid, då en egentlig träindustri började uppstå, men denna inskränkte sig hufvudsakligen till de fälda trädens förarbetande till bräder och plank, och på denna ståndpunkt har vår träförädlingsindustri tills för jemförelsevis kort tid sedan blifvit stående.

Samtidigt med vår på senare tiden stigande industriela utveckling i allmänhet har dock äfven träförädlingsindustrien börjat på ett glädjande sätt lyfta sig. Då denna industri ovedersägligen är för vårt land en af de mest naturliga, måste man skänka sitt varma erkännande åt de män, som bidragit till dess utveckling, och säkerligen har i detta hänseende ingen gjort sig mera förtjent om sitt fädernesland än August Bark.

Han föddes i Marstrand år 1818 och kom tidigt i snickarelära, först hos sin fader. Flit i yrket var hos honom parad med ett lifligt kunskapsbegär och han genomgick med utmärkelse såväl Kellbergska handtverksskolan och delvis Chalmerska skolan i Göteborg, som äfven slöjdskolan i Stockholm. Sina studier fortsatte han sedermera vid kejserliga akademien i Petersburg, i hvilken stad han äfven en tid var anstäld vid den stora snickerifabriken Les Grands.

Återkommen till fäderneslandet var han någon tid delegare i Willerdingska snickerifabriken i Göteborg, men år 1853 inskeppade han sig till Australien för att resa nybyggen åt invandrare i denna verldsdel. Från Australien gick hans väg till Amerika, der han såg de storartade resultat, som genom den vidsträckta användningen af maskiner i träindustrien kunde uppnås. I England, dit han sedan for, såg han svenskt timmer på dess snickerifabriker, och nu mognade hos honom den föresatsen att vid återkomsten till fäderneslandet (1855) der anlägga en träförädlingsfabrik. Detta sattes äfven i verket med hans vanliga energi, så att redan samma år hans snickerifabrik i Göteborg var i full gång. Den drefs med 5 hästars ångkraft och hade amerikanska maskiner.

Efter ett par år kunde han redan icke obetydligt utvidga sin anläggning och öka drifkraften till 14 hästkrafter. Sedan han år 1861 ingått kompaniskap med snickaremästaren Warburg under firma «Bark & Warburg« företogos ytterligare utvidgningar. Slutligen år 1872 inträdde åter en förändring i afseende å fabrikens ställning. Bark kände sig, för att kunna drifva densamma med erforderlig kraft, i behof af större kapitaler, och då han tillika önskade komma i en lugnare ställning, lät han sin egendom öfvergå till ett nytt bolag Bark & Warburgs